Göteborgsposten – 12 augusti 1861, sida 3

BANER 3 DEE AIN BLT DAD AE PENKEN DN TIN DERA BI KARE AE PNG oe livarjehanda. Fråga och Svar: Kors! — sporde Selma Mimmi, säg, Då äktenskapet heligt är, Och ljuft och skönt, hvarför det ej Der upp i himlen ingå lär Bland sällheter som njutas der ? Straxt Mimmi, qvicktänkt, höres svara: Der måtte inga männer vara. En Bock, berättar Nerikes Nya Allahanda, har K. M:t i nåder täckts göra — till Wasariddare. Han går på 2 ben och är kongl. hofmusikhandlare i Berlin. Ludvig Börne säger: Om Asien af försynen blifvit utsedt att vara mensklighetens vagga och skådeplatsen för hennes egentliga barndom, så äro Europas öden historien om hennes romantiska ungdomsstrider, passioner och idealistiska själsriktning. Amerika deremot representerar menskligheten i hennes mogna mannaålder, njutande frukterna af sitt arbete och sina fribetssträfvanden, under det Afrika kanske är bestämdt att i en kommande framtid utgöra en bild af mensklighetens utlefvade gubbålder. En riksdagskandidat sporde sin hustru, om hon ej vore af den tanken att han lättast skulle lyckas att bli vald, om han gjorde sin kur för de väljandes fruar. Utan tvifvel, min vän, svarade den slipade frun, och på det du må vara riktigt säker på din sak, vill jag under tiden låta kurtisera mig af valmännen. Den äkta mannen afstod från sin plan, Carl Maria von Weber besökte en gång en rik musikhandlare i London, hvilken förtjenat en stor del af sin förmögenhet genom att å sitt förlag utgifva Operan Oberon. Ah, utropade den store kumpositören då han inträdde i den ståtliga butiken, det tyckes löna sig bra mycket bättre att utgifva än komponera musik. Öfvermaåttan artigt! Den engelske öfverdomaren Grabam var säkert den höfligaste jurist som ännu beträdt Guds jord. Han tilltalade städse de inför honom kommande förbrytarne på det mest artiga sätt. Min bästa vän, brukade han säga, ni har tyvärr blifvit öfverbevisad om att ha begått det eller det mordet, och det är således min sorgliga pligt att öfver er uttala dödsdomen. — En dag dömde han en röfvare till deportation, under det protokollsföraren i tysthet fästade hans uppmärksamhet vid att detta straff vore alltför lindrigt och ej tillfredsställande för rättvisans fordringar. — Hör på, min hjertans vän, tillropade Graham förbrytaren, får jag besvära er att för ett ögonblick komma hit igen; jag ber tusen gånger om ursäkt — härvid aftog han sin svarta sammetsmössa, jag dömde er till deportation, men finner nu att ni för ert brott förtjenar att komma i galgen. Barnslig oskuld. Mamma, syster Dora har slickat honung! — Har du sett det, min lille gosse? — Nej, men jag hörde nyss hur magistern sade att han ville kyssa honungen af hennes läppar. En skroderande narr med ytterst klen skäggväxt skröt ibland annat af den odygden, att han som pojke oftast brukade roa sig med att bita hufvudet af små fogelungar. — Kan just tro det, inföll en herre, som en stund med förargelse afhört den andres pladder, några fjun hänga ännu qvar kring munnen på er. Osäkert ställe. Pappa, när du går ut i krig, får jag väl följa med? sade en liten pys till sin far, som var soldat. Ja, min gosse, svarade fadren, jag skall bära dig på ryggen! Då blir gossen säkert träffad af fiendernas kulor, anmärkte ett qvickhufvud.