Göteborgsposten – 12 augusti 1861, sida 2

Värdinnan hade fattat en tung hammare och slagit med den på ett slags städ, som stod intill henne. Allas hufvuden höjdes, allas blickar riktades mot en punkt: det inre af salen. En djup tystnad följde liksom genom ett trollslag på oväsendet. Man skulle kunnat tro det alla lungor stannat i sin verksamhet. Allas ansigten, äfven de vildaste, uttryckte en tyst rörelse. En dörr nära disken hade öppnats och en karl stod på tröskeln. Denne man var af medelmåttig och smärt kroppsbyggnad. Han bar en kavaj af blått kläde, hvilken var temligen nött af åren och lagad på ena axeln med en lapp af brunt kläde. De vida, brunoch rödrandiga sjömansbyxorna sammanhöllos kring lifvet af en röd yllegördel. Ilans bufvud var bart och ett tjockt svart hår betäckte den hvita pannan. Ett vackert svart skägg dolde nedra delen af ansigtet. Den fint tecknade munnen med sina hvita tandrader lyste fram ur detta skägg, hvilket än mera förhöjde tändernas glans. Ett par stora, blå, klara och skarpa ögon upplyste detta kraftiga ansigte, och under det venstra ögat såg man ett djupt ärr, hvilket ännu var rödt samt tydligen tillkännagaf en nyligen hopläkt blessyr. Denne okände stod en stund stilla och orörlig, derpå gick han under allmän tystnad fram i salen, uppmärksamt betraktande till höger och