Göteborgsposten – 12 augusti 1861, sida 2

-— Och så, har ban, inföll Fjäriln, gjort, hvad jag aldrig sjelf kunnat göra: han har kurerat mig från ruset! Icke mera bränvin, aldrig mera skum ! — Nå, än jag då, som aldrig kunnat arbeta två timmar å rad, tillade Fjäriln, har jag inte nu en hel månads tid tillbaka tillbragt natt och dag på varfvet? — Han har återförsonat mig med min gamle far, sade Hvalfisken. Den gamle hedersmannen hade förbannat mig: han har sedan förlåtit mig och dött med en välsignelse öfver mig. Jag tillhör derföre ock Bonchemin i lif och död! — Bonchemin är min Gud! tillade en af de närvarande, som bar det underliga och karakteristiska namnet Vargtand. -— Han kan också vara lugn. Om någon skulle vilja göra honom skada . .-. — Vi skulle då dit, alle man! sade Hvalfisken. -Och sedan, hvilken karl! återtog Tjädern; ingenting håller honom tillbaka; och så stark! ... — Han skulle kunna krossa mig, sade Fjärili och slog på sina herkuliska armar. — Och en sådan sjöman finns icke, tillade en annan, som bar sjömanskavaj. I detsamma afbröt ett starkt ljud alla samtal.