Göteborgsposten – 12 augusti 1861, sida 2

venster hvarje grupp af drinkare, likasom hade han i förbigående mönstrat sina trupper. Slutligen vände han tillbaka och stannade framför ett bord, nära intill det, vid hvilket Fjäriln, Tjädern och deras kamrater sutto. Han lät hela tyngden af sin djupa blick falla på en liten drinkare med en skenhelig mine som satt ett par steg ifrån honom. Den lill blef först röd i ansigtet som en kokt kräfta, mer blef sedan plötsligt blek som ett lik och sänkte sakta hufvudet. Allas uppmärksamhet, som stegrats till de yttersta, hade riktats på de båda personerna. VILL Tusenskön. — Tusenskön! sade den underlige manner med vibrerande stämma och med en ton, i hvil. ken vanan att befalla var förenad med en känsle af allsmäktig högbet. Tusenskön! Vet du, hvac som tilldrog sig i går afton på gatan Nation? Den, som tilltalades med det mjuka namne Tusenskön, hvilket så mycket kontrasterade mo hans person, att man var färdig taga detta smek namn för ironi, sänkte ytterligare sitt hufvud. — Svara! återtog den andre med ännu mer: befallande stämma.