Göteborgsposten – 10 augusti 1861, sida 2

fots blifvit placerad mellan dem, och så bär det af under det en svärm stadssoldater och poliskonstaplar mota på bakifrån. Från exercisheden fram till Rådstugan föres delinqventen på detta barbariska sätt, sparkad och trampad af hästarna och botad att slitas midt itu. Man behöfde ej se det vidriga skådespel, som vid en sådan färd; erbjöd sig å Lejonbryggan, då de sporrade hästarne stegrade sig, man behöfde blott se tåget under vanlig marsch, för att genast rysa för det barbariska och omenskliga i ett sådant behandlingssätt. Samhället har rättighet och skyldighet att taga till förvar och näpst personer som störa dess frid! men samhället måste framför allt visa sig menskligt. Lagen är skrifven för förbrytaren, men rättvisans tjenare eller handtlangare äro äfven underkastade den, och borde vara detta i ännu högre grad än andra, Icke ens en dömd förbrytare får så behandlas, som denne ohörde. I Romarnes mest barbariska tider och äfven i våra äldsta förfäders brukade man på detta sätt spänna folk mellan hästar; en skam fläck är det för vår tid. En gripen person kan aldrig vara så motsträfvig, att ej två å tre personer på ett åkdon kunna föra honom till vederbörligt ställe. Ströftåget må vara slut för i dag. Stimulus.