Ströftåg. I. Det kännes något i luften, något ovanligt, något framtidsbådande, något krigiskt — med ett ord: något väckande och upp-piggande för den lugna och praktiskt förståndiga menniskan i ångans, elektricitetens och krinolinens tidehvarf par preference. Bevis derpå behöfva vi icke söka utom våra landamären. Vi kunna inom landet finna dem lika lätt och lika hastigt som en gädda i vallgrafven kniper småfisk. Från Ystad till Haparanda väpnar sig den manliga befolkningen, läser exercisreglementet och slungar spetskulor mot en redan i andanom sedd fiende; vår egen kung beger sig ut på vikingatåg, och drakar från Svithiod lägga ännu en gång till med sin höfding vid Normandernas och Anglosachsarnes kust; vid sista storlägret å Ladugårdsgärdet kunde ej det krigiska lynnet hos gardisterna spisas med den Jösa maten: och så föll ett stenregn öfver de intet ondt anande Upländningarne; behöfver man erinra om artilleristernas nyligen vid Lorentsberg levererade batalj, komit6erna för flottans undersökande, verksamheten vid våra gevärsfaktorier etc. Nej, saken är påtaglig, klar, bevisad, och styr