Göteborgsposten – 9 augusti 1861, sida 1

så få utmärkta statsmän i England utan snarare med glädje fästa oss vid att vi ännu hafva ens så många sådana. Sålänge vi begränsa våra val såsom nu sker så sluter bladet sin artikel, sålänge vi gifva våra statsmän en betalning, med hvilken blott rika personer kunna vara belåtna samt på samma gång fordra af dem att de skola arbeta så, som vanligtvis endast fattiga personer vilja göra det, få vi vara beredda på att underhuset skall visa samma ofruktbarhet på framåtsträfvande talanger; vi få icke inbilla oss att herrliga drufvor skola växa fram ur en jord som blott duger för jommorliga tistlar. Tunneln genom Mont-Cenis. Ett af den nuvarande ingeniörvetenskapens mest storartade företag i våra dagar, på hvilket vi redan förut några gånger ledt våra läsares uppmärksamhet, är jernvägstunneln genom Mont Cenis, förmedelst hvilken Italien, icke öfver de svårbestigliga Alperna, utan rakt midtigenom dem, skall sättas i förbindelse med Frankrike och det öfriga vestliga Europa. Man betviflade mycket möjligheten af uttörandet af detta djerfva vågstycke och det var nödvändigt att uppfinna alldeles egna och nya slags maskiner, för att verkställa den för bergsprängningen nödvändiga borrningen. Principen, på hvilken de voro grundade visade sig vara riktig, men sjelfva maskinerna gingo sönder och måste göras om. Sedan dess hafva de dock arbetat fullkomligt tillfredsställande och en äf ingeniörerna vid arbetet har till ett italienskt blad meddelat några nya notiser om det stora arbetets fortgång, hvilka vi vilja meddela våra läsare såsom ett tillägg till hvad vi förut berättat i ämnet: Peruzzi, en af ministrarne, heter det deri, några deputerade, åtskilliga vetenskapsmän samt Sommeiller, en fransk ingeniör, ankommo för få dagar sedan till Bardoneche och åsågo i några timmars tid borrningsmaskinernas arbete. De närvarande vetenskapsmännen voro af den mening, att alla mekaniska svårigheter vid arbetet fullkomligt blifvit öfvervunna. Borrningsmaskinerna införde på något mindre än en timmes tid 70 hål i bergets massa. Hålen anbringas i midten af den blifvande öppningens yta och åro 3 centrimetres (något mer än 1!(, tum) i genomskärning samt 60 å 90 centimetres (23 till 35 tum) djupa. I dem anbringas sprängkrutet. Upprepade försök med ett enkelt borrinstrument visa, att tio minuters arbete är nog för ett hål om 60 centimetres, medan vanliga verktyg och tre mans arbete härtill behöfva en timme. Maskinen borrar på en gång 20—30 hål på en yta af 4 qvadrat-metres — ett rum der högst 3—4 man kunna arbeta. Något dröjsmål uppkommer vål deraf, att maskinen före hvarje sprängning måste föras 150 alnar tillbaka, och ej kan åter försättas i verksamhet, innan platsen blifvit rensad från lössprängda klippstycken samt bergväggen gjord någorlunda jemn. Men man antager, att arbetarne med något mera öfning skola på 3 till 4 timmar kunna