Alla pratade, skreko och väsnades, utom de tvenne personer, som sutto på halmstolarne. — Det är en slägting till någon aristokrat, som ÅAnce kaputtat en dag! sade en. i — Kanske mannen eller brodren till den medborgarinna, som tog afsked med verlden på samma gång som hennes barn. — Vi mäste hämnas Auce! — Död åt rojalisterna! — Död åt de misstänkta! — Låt oss bränna upp staden! — Åt döden med dem! (Forts.)