Göteborgsposten – 7 augusti 1861, sida 2

läpparne tunna, färglösa. Hela ansigtet hade en slående likhet möd en roffogels. Under de fem minuter, som de båda männen suttit derstädes, hade de ej vexlat ett enda ord. Rökaren tycktes endast vara upptagen af sin pipa; hans kamrat syntes färsänkt i djupa tankar, men af de blickar, som de ibland vexlade, af de snabba rörelserna i deras anleten för hvarje gång någon af sans-culotterna nära intill dem lyckades högt uttala en fras midtunder oväsendet, syntes tydligt, att de båda togo en verksam fastän stum del i det samtal, som egde rum vid bordet intill. Detta samtal tycktes äfven ovanligt syssclsätta sans-culotterna. Man omtalade nyheter, i hvilka den vilde bödeln Auce som vanligt hade en roll. Man berättade, att Auce en dag bland de lifdömda blifvit varse en knappast tretio år gammal qvinna i hela glansen af en strålande skönhet. I detsamma vagnen kom fram till schavotten, rusade ett barn, en ung på höjd tio år gammal flicka in bland sans-culotterna och trängde sig fram till den unga qvinnan, vid hvars kläder hon hängde sig fast under sönderslitande skri. (Forts.)