hade svajat och aldrig en regatta der blitvit hållen. Det behöfdes icke vidare än detta besök af en rysk eskader, för att åter få det gamla ryktet om Helsingtors snart skeende förvandling till hufvudstation för ryska flottan till nytt lif. Man har tillochmed redan sett det ryktet utbasunadt i någon tidning utom Helsingfors. Till sinnenas lugnande tro vi oss likväl kunna säga, att detta rykte icke heller denna gång eger någon stadigare grund än alla de otaliga gånger det förut har låtit sig höra. Spektaklerna utgöra allt ännu det enda lifgifvande elementet i vårt fattiga sommarlif. Men också dessa sköna nöjen skola taga ett hbastigare slut än man hade skäl att förmoda. De sceniska artisterna ha nemligen beslutat att redan nästa thorsdag härifrån genom Åbo, der de ämna gifva endast tre representationer, återvända till Stockholm. För oss återstå således blott några få al deesa spektakler. När härnäst ett tilltälle till lika goda teatraliska njutningar i Helsingfors skall återkomma, det vet man icke. Teatern skall sannolikt blifva ordentligen bestormad dessa sista qvällar, så mycket mera som på programmet kommer en sådan pjes, som Rossini:s Barberaren 1 Sevilla. För vår unga teaterorkester har operasällskapets härvaro utgjort en lika välkommen som helsosam skola. Hvad som brustit i öfning och vana, har blitvit ersatt genom outtröttlig ilver och flit, och orkestern har bestått detta sitt eldprot till både sångares och åhörares synnerliga belåtenhet. För vår stående trupp in futuro har detta sommarbesök deremot just icke kunnat anses vara riktigt förmånligt. Men det ligger lyckligtvis en tid af tvenne månader emellan, och man skall förstå att jemförelser icke alltid äro på sin plats. Den stående teaterns blifvande regissör, hr Högfeldt, befinner sig för närvarande här, för att med direktionen samråda om den första repertoiren och om åtskilligt annat. Också tivoli-teatern tyckes nu en gång gå en briljant säsong till mötes. Hr Vitis programmer se lockande ut för den stora massan; — och den som lefver tills i afton, den får se. Ifrån den högre inhemskt politiska verlden höres ej knäpp eller kny. Inom Helsingfors kommunalverld bullrar det så mycket mera. På alla gator smälla skarpa skott: man är ifrigt sysselsatt med sprängningar för gasledningen. Brandverkets reorganisation bedrifves med största ifver. Också polisens omorganisering lär pågå, ehuru för den flyktige betraktaren ingen förändring ännu gjort sig märkbar. Nya byggnader uppstå — och allt går sakta framåt.