Göteborgsposten – 7 augusti 1861, sida 2

rens, bödlarnes och den tredje, blomman af nationen, dessa män med hjerta och själ, med kraft och öfvertygelse som bekämpade anarkien inom landet och utländningarne på gränserna; dessa män leddes af en dubbel känsla: kärleken till fosterlandet och äran. Vid gatan Sept-Saintes fanns en krog, som gemenligen besöktes af utskummet ur nationen, af den förfärlige Marats landsmän. Krogens namn förrådde dessutom tillräckligt gästernas karakter. — Ofvanför ingångsdörren lästes i stora bokstäfver : Samfundets jemnlikhet, och inunder fanns porträttet af en man, som var väl känd i staden : bödeln Auce. I det ögonblick då vi införa läsaren på denna krog, var den alldeles öfverfull med gäster. Nära fönstret till höger sutto tolf personer omkring ett bord och skreko, tjöto, gestikulerade, så att man omöjligt kunde urskilja ett ett enda ord midtunder detta förfärliga charivari. Mellan detta bord och det nästintill fanns en tom plats, hvilken dock genast upptagits af den stora strömmen af gäster. Två personer sutto der på ett par halmstolar med en tredje stol emellan sig, på hvilken funnos tvenne glas och en butelj: De båda glasen voro fulla, buteljen åter var till två tredjedelar tom; det fattades synbarligen i flaskans innehåll endast hvad som slagits i glasen. De