han för sig sjelf: Det är icke han! sade han sedan, och derpå: Jo, det är han ING Härvid tog han fram amiralens porträtt, som -sans-culotterna ej förmått rycka ifrån honom. — Var lugn, min amiral! Om det är han så är jag ju tillstädes! . .. Och derefter började han åter tala för sig sjelf. — Och Mahurec! sade han. Min stackars vän, om du ändå lefde! Slutligen tog gubben mina händer och drog mig intill sig. -Gosse, sade han, din far har varit nära, att bli guillotinerad. .. Den, som räddat honom, skall bli misshandlad af sans-culotterna, hvilka skola rusa efter honom, som hundarne efter villbrådet. De vilja hämnas. Håll ögonen öppna! Du måste rädda den, som räddat din far, om du ock skulle bli hängd på toppläntan! Du skall gå att söka reda på min man och föra honom hit till mig i natt... Den gamle tryckte mina händer och jag begaf mig i väg. Jag har snokat genom hela Brest, men har ännu icke funnit ett fnask. — Och huru skall du väl få tag i honom, då du icke känner honom? frågade la Rochelle. — Gubben gaf mig hans signalement! svarade Petit-Pierre, marinsoldaten. — Nå?