hurec voro amiralens gastar i lifvet och i döden Den stackars Mahurec, ban är också borta! Vid namnet Mahurec, gjorde en af de närvarande, som tycktes vara borgare, en häftig rörelse, hvilken dock säkerligen ej var smärtsam, ty en glädjeblixt flammade till i hans ögon. Petit-Pierre återtog: -Gubben hade i sin hytt på väggen ett vackert porträtt af amiralen. — Kändt! inföll en annan; under porträttet fanns en liten bit af en flagga, som amiralen hade gifvit åt sjömannen till bevis af sin högaktning. — Ja, fortfor Petit-Pierre, det var en riktig stridsdag; en engelsk kula hade tagit bort en bit af vår kära, vårt älskade Frankrikes flagga; gubben kastade sig genast i sjön, för att åter fiska upp flaggan. Amiralen gaf honom också genast flaggstumpen tillika nied sitt porträtt. Men en dag kommer några sans-culotter in i hans hytt. De begära rom; gubben ville ej gerna, men han måste lemna. Sans-culotterna dricka och sjunga, och roa sig sedan med att lyfta på porträttet. — Ah! sade den ene; se en fördetting! — Min amiral! svarade den gamle. — Vi böra slita bort den! sade en annan. .— Det är en aristokrat.