Göteborgsposten – 5 augusti 1861, sida 1

höllo omkring 1,600 underskritter. Ett utskott nedsattes, som inbjöd björnoch rendjursskyttarne att draga till Danmark, dit de tillbjödos alla reseomkostnader. Omkring 20 studenter begåtvo sig al. I Sverige på samma sätt. Subskriptioner öppnades för det nödstadda broderlanudet. Den i Stockholm (hos Bonnier och Bagge) börjar med grefve de Geer, 1,500 rdr, grefve Piper 1,000 rdr oo. s. v. En guldsmed Folcker insände 33!(5 rdr, sammanskjutna at hans arbetare. 1 Halmstad inkom redan första dagen ötver 1,500 rdr. I Göteborg inbjödo handtverkarne att till detta ändamål lägga utat något af deras dagliga arbetstörtjent. Då i en landtkyrka presten bedt för Sverige och dess konung, reste sig en gammal bonde och uppmanade honom, att nu ätven bedja för Danmark, hvarefter hela församlingen offrade på altaret för de fallna danskarnes eftterlemnade familjer. — — Djupt inne i Småland uppmanade en hr Westerberg till bildande at en frikår skarpskyttar, och redan de första dagarne i Maj afreste 30 officerare till Danmark för att villbjuda sin tjenst. Här atslutar fört. redogörelsen för den icke-officiela rörelsen i Sverige och Norge med orden: Denna folkstämning utgör den grundval, som är nödvändig för att kunna förstå det följande. Det första officrela steget till framkallande af bistånd trän de förenade rikena innehälles i en egenhändig skrifvelse från konung Frederik VIL wull konung Oscar, daterad Flensborg den 12 april, hvari den förre frågar sin konungslige broder, om han vill lemna honom bistånd mot Preussen. I 5verige försiggick då en ministertförändring. Htter barou Ihre blef baron Stjerneld utrikesminister, hvilken oppet förklarade sig anse rätten vara på Danmarks sida, ehuru Sverige måste förhålla sig neutralt. Den allmänna meningen här började dock uttala sig så starkt för Danmark, att den preussiske gesandten i Stockholm såg sig tvungen att d. 29 april öfverlemna Stjerneld ett memorial, hvari han opponerar sig mot den svenska pressens häftiga anfall, och få dagar derefter måste han till sin regering inberåtta, det exaltationen för Danmark var i så starkt tilltagande, att en tysk härs inryckande på Jylland säkert skulle leda till politiska demonstrationer. Den 30 april ingick underrävtelsen will Stockholm om slaget vid Slesvig. Oscar sammankallade nu genast sitt statsråd, dagen derefter äfven de då församlade riksens ständers hemliga utskott, för att oöfverväga om hvad åtgärder Sverige måste vidtaga. Resultatet blef ett bref från konung Oscar till Fredörik, hvari den förre säger, att han anser ett angrepp på Jylland och de danska öarne så hotande för nordens sjeltständighet, att han, om detta skulle inträffa, vore villig sända en armåekår till Fyen, för att der muta hvarje ytterligare anfall på nordens frihet och oberoende. Derföre utgingo. ock d. 2 maj ordres om sammandragande at 15,000 man i Skåne och vid Göteborg, för att derifrån kunna öfverföras till sim bestämmelseort; och om utrustande i Karlskrona at 4 fregatter samt nödiga transportoch ångfartyg. Underrättelse härom atgick samma dag till Berlin och Frankfurt am Main, ehuru med förklaring, att Sverige, som hoppades på en fredlig lösning, icke skulle angripa Tysklands