Göteborgsposten – 5 augusti 1861, sida 1

handlingar, som tf. n. bedrifvas inom diploma tien. Nordens säkerhet måste för alltid be tryggas, på det Luropas jemnvigt här ickt må svöras. I södern ar ltalieu i färd med at gora sig till eu stormakt, ätven i Norden kar en sådan anordning behötvas, enligt hvilke: de trenne rikena äro i stånd, att med sam tälta krafter upptrada inom makternas råd oci der hatda sm sjeltstandighet, sin frihet oci silt oberoende. Duet år utom tvitvel, att denn fråga står t. vp de europeiska statsmännen promemoria. Vär konnugs törmodade resa til Paris och London kan ej heller vara för denn fråga främmande. Han vill och behöfver per sonligen gora sig underrättad om stämungen ty han är sina folk, som 1 detta afseende för troendefullt följa hans åtgoranden, moralisk redogörelse skyldig. Dock, held:e än att nu inlåta oss i någr gissningar och antaganden al möjligen inwråt taede händelser, vilja vi med Orla Lehman: kasta en hastig återblick på 1848 års, fö Norden så viguga, händelser. Författaren at otvannamnde broschyr re dovgör först i korthet för, huru inom Sverig och Norge först ungdumen och sedan all klasser 1 början at 1848 uppflammade vid d från Danmark ingående underrättelserna. Rö relsen gal sig tillkänna forst i Lund, der stu denterna vid nyheten vm händelserna i Kö penhamn d. 22 mars gjorde en stor demon stration med anledning af Danmarks nyvunna frihet. Samma entusiasm uttalade sig sedar vid de bäda andra universiteten 1 Upsal: och Kristiama. Men rörelsen ötvergick snar från studenterna ull de andra klasserna. Re dan d. 2 april tirades Danmarks pånyttfödelse 1 frimurarelogen 1 Kristiania med en stor test I Stockholm uppsattes adresser till Köpen hamnus borgarerepresentanter, hvilka talade on ett gemensamt fosterland, om en national en het mellan nordeus trennue sjeltständiga folk Detta var dock ännu af ringa omfång tills slutligen slaget vid Slesvig gat lösen til alt medvetandet om gemensam fara och gemen sam pligt växte upp til en verklig folkstäm ning. Då underrävtelsen derom — säger fört — d. 28 april nadde ull Kristiania, var all mänheten just församlad på teatern. Man be gärde af orkestern en sorgemarsch och iemnade derpå under tystnad teatern, hvars föreställ ning sålunda blef inställd. D. 1:ste maj hölls en stor folksamling i Börssalen, som var så talrikt besökt, att alla närliggande rum, gån gar och trappor voro tätt besatta. Under ord törandeskap af riksarkivarien Lange töreslog en till detta ändamäl nedsavt komite en följe at beslut, hvilka lödo: att Bidern sedan de tyska och de nordiska rikenas stiltande utgjor gränsen för de tvenne stora hufvudgruppernö al den germaniska stammen, — att Slesvig alltid varit ett danskt land, så att, oaktad tyska elementers senare ouilborliga inträngande på Nordens område, Tysklands ansprål på Slesvig utgöra ett obelvgadt angrepp på den nordiska nationalteten, hvartill Norge ej kan vara likgiltig åskådare, och att det derföre ej kan undandraga sig från att dela de ansträngningar och uppoffringar, som för försvaret af nordens sjeltständighet skola kräfvas. Dessa beslut antvgvs enstämmigt. Deretter beslöts, att tillstålla både konungen och storthinget besluten, hvilka redan samma dag erNa —TT— ARR EEE