Göteborgsposten – 3 augusti 1861, sida 2

Sjöofficerare hafva försäkrat mig, att under ett skeppsbrott aldrig någon sjuk funnits ombord, äfven då dagen förut hyttorna och däcket varit öfverfyllda med sjuka passagerare. Förskräckelsen utöfvade samma verkan som glädjen. En stark moralisk själsrörelse kan således segerrikt bekämpa den fysiska sjukdomen. Så hade det äfven gått med lady Harriet och hr Gervais. — Kommendören öfver bord! sade Gervais. Hvad skall det väl bli af oss, om han drunknar ? — Seconden tager då befälet, svarade lady Harriet lugnt, ty hon kände till flottans reglemente. — Ni tror då, att så skall ske och att vi icke behöfva frukta någon fara? -— Javisst. -— Måtte himlen höra er, min goda fru! Jag hade alltid trott, att om befälhafvaren på ett fartyg skulle dö, så måste äfven fartyget lida skeppsbrott. Lady Harriet betraktade högdraget sin interlokutör. — De der fransmännen äro verkligen mycket dumma! mumlade hona för sig sjelf. Derpå vände hon sig till Gervais och sade : -— Har ni då aldrig varit ute och seglat förut?