a a a oo — delning, och Sysselmanden (socknefogden) bar redan infunnit sig med sina två biträden tor att efter värderingsmännens uppskattning med romerska siffror i hvarje hvals hud inrista dess värde. Först undantages nu tionden af alltsammans för att fördelas emellan konungen samt kyrkan och presterskapet. Derpå lägges den bästa hvalfisken (findelhvalur) ä sido för den båts räkning, trån hvilken hvalhjorden först upptäcktes, och den bland dess manskap som var den första som såg den, erhåller hufvudet af den. Sedan erhåller fawtigoch skolväsendet sin andel, nemligen en pet, och resten fördelas emellan värderingsmännen, utdelarne, egaren till det ställe, der hjorden drets i land, samt manskapet vid de båtar som voro behjelpliga vid fångsten. Den vilda jagtens buller och larm har upphört, och vid stwanden ar ett antal persvner sysselsatt med att sönderskära och sönderhugga bytet. Man skulle nu vänta att bvar och en, som har öfverstått arbetet och taran, skulle öfverlemna sig åt den ljufva hvilan. Dock nej! ur ett at de större trähusen 1 närheten at stranden hör nan ett fortarande larm, och det härror från de lyckhga jägarne, hvilka, i synnerhet båtmanskapet, på det vildaste sätt lemnat sin glädje losa tyglar. Huset är fullt af lungvåta karlar, från hvilka vavtnev dryper, och hvilka at alla krafter dansa och svänga sig samt sjunga eller rättare skråla HSigurds-visan will sin dans, så att taket darrar i sina fogningar. Lange kan man icke uthärda att åskäda det. Vautenångorna och bränvinslukten drifva en bort, oatsedt det aut åskådandet at dessa egendomliga giädjeyttringar icke erbjuder nägot särdeles upplyttande. De arma färöingarne äro dock öfverlyckliga. Dessa eljest så lugna och allvarliga menniskor ärv uppfyllda af glädje samt kunra icke hälla sig stilla. Dessutom verkställa de på detta sätt torkningen af sina genomvåta kläder, hvilka de flesta icke kunna utbyta mot torra, emedan de äro för långt borta från sina hem för avt kunna anträda äterresan samiwa dag. Af att vara genomvåt i 24 timmar förkyler sig också en faröbo sällan, allraminst när han, såsom vid ett sådant uwllfälle, som detta, är uppeldad af det saliga medvetandet att jemte de sina för ew helt år vara skyddad tör brist och nöd. Och en sådan lycka har ett lyckligt jagtwåg ull följe lör den stackars färöingen. En lycklig hvalfiskfångst är nemligen den största himmelens välsignelse för dessa arma oboar, ty den lemnar dem icke blott föda utan ätven medel att tillbyta sig andra nödvändighetsartiklar. Ur det tjocka lagret af späck, hvilket ligger straxt under hvalfiskens hud, pressas tran, som dels säljes, dels användes som lampolja. Dessutom skäres späcket äfven i tunna skifvor, som något saltas samt sedan torkas i luften; det är hvitt och klart, samt blir genom torkningen nästan genomskinligt. 1 denna form är det ett omtyckt näringsmedel för öboarne. Under späcket ligger det mörkröda köttet, hvilket ser ut nästan som groft oxkött. Afven det spisas, dels färskt, dels torkadt. Genom torkningen blir detta kött nästan svart samt så hårdt och så segt, att det kan förtäras blott af färöboar.