Göteborgsposten – 2 augusti 1861, sida 1

kussionen om näringsfriheten, ehuru med något förändrade drag. Det är uppfattningen af verlden såsom oförmögen af harmoni och såsom styrd och beherrskad af oförenliga intressen, samt den derur framgående betraktelsen af menniskornas rättigheter såsom privilegier, hvilka utdelas af staten och hvilka förminskas och lida intrång derigenom, att någon annan äfven får begagna sig af dem. I ekonomiskt afseende visar sig denna betraktelse i uppfattningen af rikedomen, njutningarne och tillfredsställelserna i verlden såsom en bestämd oföränderlig qvantitet, som icke kan förökas, utan endast delas emellan menniskorna, så att den enas fördel endast kan uppnås på den andras bekostnad. Arbetet blir efter denna åsigt icke ett medel att föröka rikedomen och tillfredsställelserna i verlden, utan blott ett medel att förvärfva sig större eller mindre andel af den gifna existerande rikedomen. Hvad den ena kan tillegna sig genom arbete måste naturligtvis den andra gå förlustig om; den enes arbetsförtjenst måste vara en förlust för den andre. Att få arbeta måste derfore betraktas såsom ett privilegium, en uteslutande rätt, hvars utsträckning till andra än de, som förut varit i besittning deraf, nödvändigt måste töranleda förlust för dem. Att fångarne på Långholmen idka bandtverkeri, måste derföre, efter en sådan uppfattning, anses skola förminska arbetsförtjensten för Stockolms handtverkare och arbetare. — Denna uppfattning af verldens ekonomiska förhållanden utgör den inneboende grundtanken i det betraktelsesätt, som hyllas af motståndarne mot idkande at industri i fängelserna ; och i den igenkänna vi lätt samma betraktelsesätt, som 1 alla tider utgjort den grund, på hvilken privilegiernas försvarare och näringsfrihetens opponenter ständigt sökt stödja sina påståenden. Ur denna allmänna grundtanke ha dock motståndarne mot industrien inom fängelserna dragit en konseqvens, som specielt skiljer deras uppträdande nu från de former motståndet mot näringsfrihetens principer förut antagit. Förut bestridde man alla, som icke blifvit antagna i skråen, rättighet att idka arbete. Detta upphäfdes till en viss grad genom det s. k. stadgandet om näringsfriheten. Emot det ha de nuvarande opponenterna mot industrien i fängelserna intet att anmärka. De vilja icke göra privilegiet att få arbeta till ett uteslutande privilegium för några få; de gå tvärtom in på att göra det tillgängligt för alla. Men då de i alla tall fatta rättigheten att arbeta såsom en förmån, så hafva de äfven ledts att uppfatta utskylderna till staten såsom det pris, för hvilket denna förmån måste köpas. Det är derföre icke så mycket på grund deraf att handtverkarne och arbetarne genom industrien i fängelserna fått en medtäflare, som de opponera sig, utan egentligen deremot, att de uti den fått en medtäflare, som icke behöfver betala något för förmånen att få arbeta. Det är deri de egentligen finna det oberättigade 1 industrien inom fängelserna, att dessa —-—————— — — Lr ?tee?ee— — AAA r— — . osezeoo arr?