Göteborgsposten – 2 augusti 1861, sida 1

Sjögastarnes konung.) Historisk sjöroman, öfversatt från franskan. Pilfanen försvann, bortförd af brisen. Då vände Skogsblomman sig om mot lord Elen ; hon var fullkomligt lugn; hvarje spår af häftig rörelse hade försvunnit. — Nu, sade hon, kan jag dö! Min fader skall få veta mitt öde och hämnas mig! Lord Elen, jag föraktar dig och skall ej gifva de mina till pris åt dig! Hon beledsagade dessa ord med en åtbörd af så krossande förakt, att engelsmannen kände sig liksom slagen midt i ansigtet. IHans vrede hade ej mera några gränser. Han röt som en rasande tjur. — Det är för mycket! skrek han. Du skall dyrt betala dina förolämpningar. Tala, säger jag dig, eller du måste dö! Han rusade härvid på den unga flickan. Ett nytt tjut hördes. — Cotima! utropade Skogsblomman. Hon grep härvid tag i den långa hvisselpipan, som hängde kring hennes hals, och ville föra den till sina läppar; men lord Elen stod ) Forts. från N:o 149—155, 157—176.