XVI En man öfver bord. Omkring två timmar hade förflutit, sedan korvetten lemnat Kingstowns hamn, och brisen, som friskade upp allt mer och mer, förde fartyget med hastig fart mot norr. Sjön hade, utan att vara svår, dock blifvit något orolig och vågorna höjde sina skummande ryggar. Natten var lugn, luften fullkomligt ren och vinden gynnande; vaktlaget sof lugnt, och vakthafvande officeren gick fram och tillbada på akterdäck med de afmätta steg, som äro sjömannen egna. Den del af däcket, som låg emellan mesanoch stormasten var alldeles öde. Den lilla lucka, genom hvilken man kom ned till officerarnes hytter, var belägen nära mesanmasten. Medan de scener, Bom vi nyss beskrifvit, tilldrogo sig på la Tamises kobrygga, och några ögonblick innan Coma, den trogne hunden, rusade till sin unga herrskarinnas hjelp, hördes