Och som lekfullt ystra gnistor af ett grannt fyrverkeri, fogelsvärmen, brokig, liflig, höjde sig i luften fri, spridde sig åt alla sidor... En och en till slut försvann , .. Än med tanken hon den följde, sen ej blicken mer den hann. Det finnes ännu flera dylika glansbitar i detta skaldestycke, hvilka vittna om varmt bjerta och verkligt sann poetisk stämning. Det går en anda at nordiskt skaplynne igenom dem, hvilken mäktigt tilltalar i all sin enkelhet, Der är också versen ledigast, mjukast och vackrast, likasom man der äfven icke stöter på de många gallicismer, hvilka O. 0. så gerna kastar omkring sig. I hans prosa, bildad efter franskt mönster och derföre äfven i sina allvarligaste momenter snarast en glatt och ledig konversation, kunna de måhända vara på sin plats. Det finnes saker, hvilka låta litet tungt, då de yvtras med tonen at svenska språkets jernmalm, men deremot halka lätt och ledigt in genom örat samt — ut genom det andra, då de äro insvarfvade i en elegant fransyska. Derföre är ock Orvar Odds prosa någonting så angenämt, lätt och behagligt, att man känner sig vid dess genomläsning må riktigt väl; man tycker sig vara borta i en angenäm sällskapskrets, der konversationen går lätt och ledigt, kryddad af små pikanta anekdoter och satiriska, om ni så vill, litet bitande repliker med udd utan hullingar. Men kännes det på samma sätt, då förf. vill införa detta salongens med franska glosor späckade kallprat i versen? Enligt vår åsigt: nej! Det är skaldens oafvisliga pligt, att förädla det språk, på hvilket han sjunger, att, om ej rena det, åtminstone icke bemänga det med utifrån lånade fraser, hvilka förstöra språkets äkthet. Der skalden ej detta gör der är han ej skald. Hans för