och svor att om han vågade bryta mot detta för. bud, skulle hon genast döda honom med sitt förgiftade vapen. Öfvertygad om att han skulle gå mot er säker död, om han ånyo vände tillbaka till Ka raibiskan, funderade han endast på medel att af: väpna henne. All möjlig list sattes i verket, men all strandade mot Skogsblommans vaksamhet. Der känsla han rönte för Skogsblomman hade blifvit till en blandning af passion, hat och vrede. Denne Lovelace var i raseri öfver att se sina förförelse. försök stranda inför en färgad flicka, en af dessa vildinnor, för hvilka hvarje god engelsman endast hyser ett öfverlägset förakt, och den ärelystne officeren trodde i sitt raseri, att Cabesterre endas kunde eröfras på det sätt han tänkt sig. Vi återvända nu till lord Elen och Skogsblomman. Då denna senare fick höra lord Elens ord, reste hon sig upp i bädden. Hennes näsborrar vidgades och hennes läppar halföppnades under ett leende af förkrossande förakt. — Du vågar tala om slafveri, förbannade engelsman! utbrast hon med doft raseri; du vågar påstå, att jag är din slafvinna, fege usling! Jag din slafvinna? Är jag då icke dotter till den store chefen, och hafva väl någonsin Karaiberna böjt sitt hufvud inför dina likar? Ja, jag är i