Litteratur. Grefvinnar Gruffiakia, Djurgårdslandska, med figurer af Orvar Odd. Köpenhamn 1861 IL. Vi lösryckte häromdagen en liten af in nerlig poesi andande monolog, i hvilken gref vinnan uttalade sin längtan efter att få åters det kära fädernehemmet. I dag vilja vi med dela en annan bit af äfven tilltalande lyrisl skönhet, ett stycke välljudande nästan musi kalisk vers. Åfven detta förskrifver sig frå en stund, då grefvinnan är ensam. Hon skal på bal, men vagnen är ännu icke framme, oc Tankfull stod hon en minut der, — om hon lyssnar, om hon njuter? om hon något raskt besluter? — I ett hopp derefter flög hon, — 0 hur glänste i detsamma själfullt af en inre flamma, dessa vackra blåa ögon! — flög hon ned längs balustraden dit, der hennes volierer hängde mellan lagerbladen, der i härmad fri natur siskan skulle skogen drömma och för gycklande chimerer söka glömma tvång och bur... Och med ens, som nycken faller, — raskt betänkt och handladt fort! har hon öppnat häktets port på det fina messingsgaller...