AR Vt namn hörn af coupgen satt en man, som jag icke förut gifvit akt uppå, men som nu väckte mir uppmärksamhet genom det hastiga sätt, hvar på han höjde på sitt hufvud och forskande betraktade biskopen, likasom om han vänta att han skulle svara. Han bar guldbågade glasögon och hade på hufvudet en svart, brer calabreserhatt, under hvilken långa gr: hår nedföllo på nacken. Då han hade öfver tygat sig om att biskopen icke ärnade svara vände han sig till Bixio samt sade med er skarp blick uch en tillrättavisande ton: Om re ligionens tjenare aldrig hafva försmått gulde så har det skett för att förherrliga kyrkar och för att kunna förskaffa hjelp åt nödlidan de och olyckliga. Då de hatva mottagit pen. ningar för atv öppna paradiset, har de skett derföre att de ville att den rike oct förmögne skulle gitva bevis på sin ånger och skulle förneka sig något. Jag finner icke ati de liberala och upplysta, när de öppna para: disiska utsigter för folket, pålägga det nå gon liknande sjelfförsakelse ; tvärtom uppsporr: de begärelsen och passionen, och detta utgö! deras stora ansvar. Bixio studsade någo! öfver detta utfall från en obekant, som såg mycket fin och bildad ut och icke hade nå goo kyrklig pregel; men han fattade sig ha stigt och svarade: Af Italiens folk ha de li berala fordrat mycken sjelfförsakelse, uppoft ring af lif och blod, och alla stånd hafva brag detta offer. Vi vilja göra Italien till det ita lienska folkets paradis här på jorden och låta det vara en enskild sak för hvarje individ hurt han skall blifva salig i det andra lifvet. Dej är dessa två saker, som vi bestämdt vilja skil ja åt. — Jag förstår er, sade den fremmande ni syftar på upphäfvandet at påfvens verlds liga makt. Ni vill behandla katolicismen så som judendomen, nedbryta templet på Moria så att riket skall blifva upplöst. — Ah, mir herre, utbröt Bixio, den liknelsen har jag icke hört förr; men jag antager den, ehuru jag vä såsom krigare icke borde våga inlåta mig på den heliga historien. Templet blef kull störtadt, den judiska prestregeringen blef upp: löst, men den judiska religionen bibehölls; v kunna tillochmed i hvar och en af våra stå der finna några af dess anhängare. Det ä ju ett godt bevis på att Victor Emanuel kar tåga in i Rom utan att skada religionen. — Låt oss icke förvilla oss på bivägar, svarade den främmande; hvad ni vill är att kullstörta ett tillstånd och en ordning, under hvilken Italien flere århundraden igenom har andligen beberrskat verlden och frambragt underverk i konst och vetenskap. Jag kan efter min erfarenhet icke säga absolut nej dertill; det finnes något vexlande och reformerande, som kommer med tiderna, och intet passar under samma form till hvarje period. Men det finnes också något evigt i menniskoslägtet, det finnes något, hvars kraf skall gällla för eviga tider. Jag säger derföre: begränsen och retormeren kyrkans makt, ifall j.kunnen; men slipen diamanten med diamant, använden redliga, hederliga och moraliska vapen för att