ditt våld, ty du har fegt gjort mig till fånge utan att ens hafva åtrönt äran att slåss med mig och besegra mig. Påminn dig, huru jag fallit i dina händer. Jag hade då förlorat alla de mina i den kamp min pirog måste utstå mot ett a! edra krigsskepp. Mina krigare voro döda, pirogen lack och jag hade likväl icke gifvit mig, jag hade dock lyckats undandraga mig en nästan säker fångenskap. Jag skulle kanske ensam uppnått Saint-Vincent, då din korvett kom öfver mig, som var utmattad, sårad, utan styrka att försvara mig, och dina matroser ryckte mig ur pirogen, samt kastade mig i sin båt. Du har varit nog feg att anfalla den sårade krigaren! Du är en usling, lord Elen! Vågar du väl ännu säga, att jag är din slafvinna? Skogsblomman tystnade, öfvergjutande den engelske befälhafvaren med elden från sina flammande ögon. Lord Elen hade under tystnad hört henne, kufvad af den hänförande tjuskraften hos denna eldiga och beundransvärda varelse, som med de fördelar en europeisk uppfostran gifvit henne förenade den otämjda kraften i den vilda karakteren. — Jag har sagt dig, mumlade han med dof stämma, att ditt slafveri skulle kunna förändras till konungaskap ! — Ja, med det vilkor att jag skall förråda de mina! svarade Skogsblomman med föraktfull