Furst Adam Czartoryiski. I pröfningens och motgångens tid vänder menniskan gerna tillbaka till sin forntid, för att dväljas vid dess minnen. Såväl de glada som de sorgliga hågkomsterna äro henne kära. De upplyfta henne begge två. Minnet at det ädla hon gjort skänker henne tröst i motgången, och hågkomsten af de förut utståndna lidandena ammar ny kraft hos henne till genomgående af de närvarande. Så är det med individerna och så är det med folken. De stora nationela pröfningarnes tid äro för dem vanligtvis äfven den tid, då de historiska minnena framträda klarast för deras medvetande och antaga gestalt i såväl vetenskapliga arbeten som isång och saga. De olyckliga nationernas hf är till en stor del ett omlefvande i minnet af det förflutnas händelser. Vår tids mest olyckliga folk äro kanske polackarne, och deras lif består nästan helt och hållet af minnen. Tillochmed deras i det närvarande mest ingripande handlingar äro på det närmaste sammanflätade med det förflutnas hågkomster. Deras opposition mot den ryska regeringen har till en stor del utgjorts af firandet af gamla minnen. Det är till minnet af det polska frihetskrigets mest bragdfulla dagar och mest ärorika namn, deras nuvarande politiska sträfvanden anknutit sig. En ny anledning till ett sädant inflätande af det förflutnas hågkomster i det ärvarandes sträfvanden ha de åter haft i deI ———— RRD ER en