Göteborgsposten – 29 juli 1861, sida 2

nådde ända fram till dörren och sträckte ut högr: handen efter pilen... Karaibiskan gjorde en tvär rörelse och vände sig hastigt om. Lord Elen stod orörlig, med fast blick och återhållen andedrägt, under det hans venstra hand, i hvilken han höll pistolen, var färdig att gifva eld. Karaibiskan rörde sig icke mera: hon sof alltjemt. Lord Elen, som blifvit mycket blek, lugnade sig så småningom åter. Lord Elen lutade sig åter fram, utsträckte med tillbakahållen andedrägt ånyo banden och grep snabbt tag i pilen hvilken han häftigt bröt utaf, så att han fiek den förgiftade spetsen i sitt våld. — Ah! sade han med triumferande ton och kastade bort pilspetsen. Denna oväntade handling hade kommit den unga flickan att spritta till. Hon öppnade sina ögon. Då hon nu blef varse lord Elen, uppgaf hon ett vildt skri och rusade upp ur sängen med säkert tag om pilen, som hon alltjemt höll i hand. — Usling! skrek hon på franska. Du skall dö! Och hon lyfte härvid upp vapnet med en hotande åtbörd, men lord Elen slog till ett hånskratt. Karaibskan utstötte ett doft rytan