Göteborgsposten – 29 juli 1861, sida 2

ee — Nu — ansigte, hvars regelbundna oval hade någonting fint, aristokratiskt. Lord Elen kunde så mycket bättre betraktt denna poetiska uppenbarelse, hvilken upplystes aj stjernornas sken, som den unga qvinnan låg all. deles orörlig och sof. Hon intog den mest behagfulla ställning. En af hennes armar låg bakom nacken och den andra hvilade på hennes bröst, hållande mellan fingrarne en lång karaibisk pil. Lord Elens blickar, som smekande i sig inpreglade denna behagfulla syn, flammade af vild eld. Den unga qvinnan rörde sig ej; hennes sömn syntes djup och lugn. Lord Elen ryggade tillbaka och drog sakta ifrån en rigel. Derefter tittade han åter in: Karaibskan hade ej gjort en rörelse. Då drog han från äfven den andra rigeln, dörren öppnades sakta: den unga qvinnan of alltjemt. Stående på dörrtröskeln, med de brännande plickarne mindre fästa på den unga flickan än på len farliga pil, hon höll i handen, och med ena randen stödd mot pistolskolfven, tycktes lord Elen veka ett ögonblick. Den sofvandes lugna och jemna andehemtingar tycktes ingifva honom ny beslutsamhet. lan lutade sig framåt öfver sängen, hvilken