Göteborgsposten – 27 juli 1861, sida 2

vetten ilade, kokett lutande på ena sidan, ut från hamnen, lik en fogel som flyger ur sitt bo. Sir Ewes stod längst akterut med armarne stödda mot bastingeringen och blickarne irrande öfver det herrliga skådespel, som han hade för sig. Såfort den unge mannen satt foten på korvettens däck, hade en sällsam förändring försiggått inom honom. Alltsedan hans samtal med Gervais hade en dyster sorgsenhet bemäktigat sig hans själ och hans tankfullhet var så djup, att han ej yttrat ett enda ord, utom om hundarne, efter det han lemnat sir Henrys boning. Men han hade ej väl stigit ombord, förrän en liflig rörelse försiggick inom honom. Vid åsynen af fartygets rigg och af den verksamhet som rådde ombord, vid åhörandet aj sjömännens sånger, kortligen, i närvaro af all detta, hade sir Ewes kännt en stor förändring inom sig. Hans blickar hade plötsligt lifvats hans anlete hade antagit ett uttryck af manlig kraft och hans höghvälfda bröst hade inandats långa drag den af tjära och beck fyllda luften. Hvarje spår af tankfullhet, sorgsenhet oci smärta hade försvunnit. Hans sänkta panna had åter höjts med stolthet och en hotande blix flammat till i bans ögon, då han såg engelsk: flaggan svaja från gaffeln. Han hade derefte med sjömananens lugna och säkra steg gått bor