— Sir Ewes hundar vilja bestämdt till ert fartyg, mylord, anmärkte miss Mary, vänd till lord Elen. Jollen lade till vid fallrepstrappan. Hundarne, som tycktes lyda en mäktig känsla, ville rusa fram, med synbar afsigt att så fort som möjligt komma ombord på korvetten. Sir Ewes grep dem i halsbanden och höll dem med kraftig band tillbaka, i det han sökte lugna dem. — Huru är det fatt med dem? mumlade han med en viss förvåning, ty han kunde ej begripa hundarnes ovanliga beteende. Han kallade derefter till sig negrerna och anförtrodde hundarne åt dem. — Håll dem, sade han, och för dem genast till hytten, som blifvit bestämd åt mig. Han skyndade nu uppför trappan, efter lorc Elen, miss Mary, lady Harriet och sir Henry Gervais steg nu i sin ordning upp med en töl. pighet, som kom sjömännen att skratta. Hun darne skällde alldeles ursinnigt. Allt ombord var klart till afresa, och all: befallningarne utfördes med denna snabbhet oc regelbundenhet, som man endast får se ombord på ett örlogsfartyg. Matroserna, som stodo sam lade vid gångspelet, väntade att få höra högbåts mannens pipa, för att vinda upp ankaret. Märs gastarne lågo i vanterna och rårna, färdiga at breda ut seglen; officerarne, hvaren på sin post