Göteborgsposten – 27 juli 1861, sida 2

till aktern, der han nu hade plats. Så snart korvetten tagit vinden, hade han lutat sig öfver relingen och sett ned i kölvattnet. — Ett godt fartyg! mumlade han. Mahurec hade ej misstagit sig. Väl skött skulle det göra sina tolf knop i timman. Hvad den franska flaggan ändå skulle taga sig väl ut på gaffeln i stället för den der andra! Korvetten hade lemnat redden och vändt, samt styrde nu åt norr i riktningen åt ön Dominique. Vaktlaget hade tagit sin plats i fören; de öfriga af besättningen hade stigit ned till mellandäck, för att hvila i sina hängmattor. Sekonden hade gått ned i sin hytt, efter det han anvisat vakthafvande officeren kosan och strecket, och korvetten klöf, lugn och tyst, böljorna, bestänkande sin förstäf med lödder af skum. Lord Elen gick af och an der akter, utan att fästa någon uppmärksamhet vid sir Ewes. Denna promenad utsträcktes alltid till den lilla luckan. Der stannade lorden och tycktes tveka en stund, men återtog så sin promenad, tills han åter stannade vid luckan. Lord Elen hade minst tjugo gånger under en halftimme tillryggalagt samma bana, då han vid luckan varseblef ett rundt hufvud med en skog af rödt hår. (Forts.)