— Jag tror inte, att den ännu blifvit fälld. Revolutionen bröt ut, parlamenten och domrarne blefvo afsatta, guillotinerade, ombytta, och vid min afresa från Frankrike var ännu allt i oreda. Den förträfflige grefve de Sommes begärde rättvisa hos Konventet. — Han har således icke emigrerat? — Nej, min herre ; han har afsagt sig sin rang. Han kallar sig medborgare Sommes, och är en af de förnämsta patrioterna i distriktet. Sir Ewes stod med hufvudet lutadt mot händerna. Han tycktes försänkt i ett haf af stormande tankar. Hans axlar darrade ibland till, som om han skakats af någon konvulsivisk ryckning. — Dessa mord, mumlade han, som gåfvo förmögenheten åt Madonnans son, för att derefter öfverflytta det på grefve de Sommes. Hvad vill detta säga? Skulle ej deri ligga en skändlig intrig? Är jag på spåren? ... Denne man, som —ensam sedan alla vändt sig från oss — gaf oss stora bevis på sin tillgifvenhet! . .. Hvarföre skulle han ha handlat så, om han vore brottslig? ... För att bedraga oss? För att lättare kunna draga oss i afgrunden? Ahl! skulle han, som tjenade till medlare mellan 0ss och flickorna, ha antagit denna roll, endast för att bedraga oss! Förfärligt! ... Men de, de! Skulle man ha öfvertygat dem om, att vi voro brottsliga!...