Sir Ewes höjde åter hufvudet: hans anletsdrag voro förvridna och den djupaste oro lästes deri. Hr Gervais, som enligt sin vana ingenting märkte, såg uppmärksamt utåt hafvet, hvilket sträckte sig så långt ögat kunde nå. — När jag betänker, sade han med en suck, att den förträfflige grefven, ty jag har alltid fortsatt med att gifva honom denna titel, när jag betänker att det likväl är han, som är orsak till alla mina olyckor! Han skall vara olycklig, då han får veta, att jag blifvit tagen som krigsfånge af engelsmännen! Det är verkligen otroligt, hvad jag haft för mycket att utstå under de sista fem månaderna. Föreställ er, att jag en afton satt med min hustru i en bodkammare, då plötsligt... — Klockan är ett! ljöd i detsamma en stark stämma. Sir Ewes, miss Mary väntar er, för att stiga ombord. Sir Ewes spratt till och vände sig om. Lord Elen och sir Henry stodo framför honom. — Till er tjenst, mylord, sade han och följde de båda engelsmännen. Miss Mary och lady Harriet voro färdiga. Sir Henry ville följa sin dotter till korvetten och se till att hon kom väl ombord. Gervais följde steg för steg den lilla troppen, med hvilken sedan äfven förenade sig sir Ewes fyra negrer och två blodhundar. Sir Ewes sjelf gick ensam med långsamma steg, samt sänkt och molnhöljd panna,