m————h—LY dem ställda interpellationer, lemnar fullt till; räckliga medel för parlamentet att inverka på regeringen, så att den handlar i öfverensstämmelse med parlamentets vilja. Och likaså måste tillsättandet af embetsmännen samt afsättandet at dem af dessa, som äro afsättliga, tillhöra regeringen. Men deremot måste all lagstiftning angående de begge ländernas, Sveriges och Norges, inbördes förhållanden, såsom t. ex. om domars och exequatur o. s. v., äfvensom rörande audra saker, hvilka kunna tillhöra unionsangelägenheterna, handhafvas af regeringen och parlamentet gemensamt. Om regeringen dervid skall hatva ett formligt veto eller icke, kan vara temligen likgiltigt, ty med en kraftig folkopinion och med ett dugligt parlament skall utöfvandet ar en sådan rätt å regeringens sida nästan aldrig komma i fråga. I England har alltsedan revolutionen år 1689 regeringens veto blifvit användt endast tvenne gånger, den ena innan det parlamentariska statsskicket ännu var fullt utbildadt och den andra i en obetydlig sak. Sådan synes oss i en förening mellan Sverige och Norge den organism böra vara beskaffad, som skall omfatta de gemensamma angelägenheterna. De organismer, som skola sköta de angelägenheter, som skola förblifva skilda för Norge och skilda tör Sverige, behöfva vi icke gå närmare in på, ty det ligger Just i naturen at en förening, sådan som den vi sökt redogöra för, att dessa organismer skola kunna gestalta sig helt och hållet efter hvardera folkets vilja, samt oberoende såväl af hvarandra som af unionsorganismen. Önskade norrmännen bibehålla sitt nuvarande statsskick med dess bestämningar, så kunde de göra det, och önskade de ändra det, så kunde de göra det, utan att hvarken Sverige eller unionen skulle befatta sig dermed. Och likaså med hänseende till svenskarne. — Den enda förändring, som genom en förening, sådan som den vi framhållit, skulle åstadkommas i afseende å Sveriges och Norges statsorganismer, är den att det område af angelägenheter, som äro gemensamma och skola tillhöra unionsorganismen, icke kunde komma under deras algörande. Ingendera at dem skulle kunna komma aw befatta sig med hvarken utrikesangelägenheterna eller forsvarsväsendet. Med de förra ha de ingendera hittills, genom sakernas förhållanden, hatt just särdeles mycket att skafla med och den egentliga förändringen 1 afseende å dem skulle derföre blitva den att de icke mera hade att bestämma om krigsoch tförsvarsvasendet, hvilket tillhörde unionsorganismen. Denna statsorganism, som vi nu sökt redogöra för, måste dock, lika som hvarje annan, för att vara komplett innehålla medel så väl for att kunna lösa de stridigheter hvilka kunna uppstå inom densamma som för att kunna åstadkomma de ändringar i den, geom kunna anses nödiga. Det senare innebäres vid denna föreningsform uti unionsorganismens lagstiftande makt, det förra uti denna organisms domstolsväsende. Likasom det uti Sverige tillkommer riksdagen tillsammans med regeringen, och i Norge stortinget, att i viss föreskrifven ordning företaga förändringar i sjelfva konstitutionen, likaså skulle det inom unionsorganismen också tillkomma parlamentet och unionsregeringen att, ifall de anse