Göteborgsposten – 25 juli 1861, sida 1

frågade jag min nyssnämnde vän, kan man anse vara medlemmar i denna förening. sÅtminstone tvåtusende; och många påstå att de äro långt flere, var hans svar, och de finnas i fängelserna, i armåeen, i tullhuset, på torget, med ett ord på hvarje offentligt ställe och i hvarje offentlig inrättning. Konungamakten har som nämndt nedlåtit sig att använda dem både för politiska ändamål samt för att få reda på egendom, på hvilken den blifvit bestulen. Och i sjelfva verket är det icke lätt att uppge något bättre medel att i Neapel återfå torlorad egendom, än att vända sig till en capo gamorista. Genom egen personlig erfarenhet kan jag bestyrka, att jag knappast någonsin träder in i en carrozzella utan att jag ser en man med en lättings fysiognomi närma sig och utan någon vidare begäran erhålla några grani af kusken. Vid det bord der soldaterna eller la bassa gente spelar kort, sitter ständigt en person som emottager en del af vinsten. Tidningsförsäljarne stannas i gathörnen och tullas på en del af deras förtjenst, och tidigt om morgonen kan man se personer i stadens graonskap och på torgplatserna, hvilka bemäktiga sig sin andel af grönsakerna och frukterna. Detta är allt olika tormer i hvilka denna samhällssjukdom uppenbarar sig. Den är ett ondt som genomträngt hela statskroppen. Det är ett slags slafveri, från hvilket folket icke kan sjelft befria sig och hvilket de derföre underkasta sig, i det de trösta sig med den öfvertygelsen, att de under svåra förhållanden skola åtnjuta gamoristernas skydd. Sådan är i några ord beskaffenheten at denna förening, som auktoriteterna hålla på at försöka utrota. . Upprepade forsök i denna syftning hafva förut gjorts och hafva ständigt följts af upprepade misslyckanden. Det är att hoppas att Victor Emanuels styrelse skull hafva större framgång. Jag frapperades dock mycket, då jag nyligen hörde en mycket intelligent och mycket bildad man, bland de misstag och villfarelser, som han ansåg utmärka grefve San Martinos styrelse i Neapel, äfven anföra bemödandet att undertrycka gamoristerna. Han borde hålla folket lugnt med tillhjelp af dem, var hans meniog. Jag kan dock icke undgå att betrakta detta äfven såsom ett af de många bevisen på brist på moraliskt mod som så särdeles utmärker neapolitanarne. As ttekst—Å-A-XÅ-XÅXzXÅXzXÅENR ANNAN TT TT NN