Göteborgsposten – 25 juli 1861, sida 1

Stefano och questorn har ännu vidare på sin lista namnen på trehundrade andra, efter hvilka han dagligen håller på att falka. Det företag han påbegynt är högst farligt och han förtjenar stort beröm för det mod, hvarmed han tager ihop med denna Neapels samhällssjukdom par excellence. Jag hörde nyligen en anekdot, som bättre än en volym kan tjena att karakterisera den hemliga inrättning i Neapel, hvilken benämnes gamorra. Det var en af mina bekanta, en li beral prest, som utan ens någon skymt at laglig undersökning, af bourbonerna blifvit kastad i fängelse och der qvarhållen i flere års tid, af hvilken jag hörde den. Den 28:de Juni är det, sade han, då han för någon tid sedan besökte mig, första årsdagen af min befrielse från min långa fångenskap och efter vi hafva hållit på att tala om gamorra, så vill jag omtala hvad en prest, en af mina medbröder, berättat mig. Det hade inträffat så, att han bhfvit insatt i ett allmänt fängelse och straxt efter det han fått en plats der, kom en af de andra förut dervarande fångarne till honom och begärde af honom fyra carlini. Jag har icke en styfver i hela verlden, blef det svar han fick. Betyder ingenting, sade då den begärande, npi måste skaffa penningarre, eljest går det er illa; och dessutom måste ni betala tjugofyra carlini såsom inträdesafgift. Min vän var förtviflad och förklarade att han hade intet samt tillbakavisade alla hotelser. Nåväl, sade galgfogeln, ni måste göra sperimento. Hvad är det. Ni måste slåss med knif med en af oss. Det fanns intet alternativ; en knif gafs honom och striden gick lös. Presten befanns vara den skickligare af de två och sårade sin motståndare i buken, så att han föll omkull, hvarvid han omfamnade min vän och utropade Tu set gamorista. Då min vän följande morgonen vaknade och skakade den dyna han hvilat på, fann han fyra carlini. Hvad är detta? frågade han. Det är er andel, blef svaret. Och ifrån den tiden hölls han under sin fångenskap väl försedd med penningar. Saken är nemligen den att den mest fullständiga jemnlikhet existerar ibland medlemmarne at denna förening och att all deras vinst, ehuru den erhålles genom bedrägeri eller plundring, dock fördelas medlemmarne emellan med den mest samvetsgranna ärlighet. Okända i de flesta fall för hvarandra, äro de dock förenade genom ett jernband. Deras hemligheter kränkas aldrig, ty de straff hvarmed en sådan kränkning är belagd äro så rysliga, att man har exempel på begågna mord, angående hvilka biktfäderna berättat att de icke varit i stånd att förmå det olyckliga offret i dess dödsstund att nämna för dem mördarens namn. Vidare är hvarje medlem förpligtad att utföra hvarje befallning som han erhåller, och följden deraf är att denna förening spridt så mycken förskräckelse omkring sig, att dess fordringar stänligt blifvit åtlydda och att regeringarne förgäfves sökt utrota den. Huru stort antal,