Göteborgsposten – 25 juli 1861, sida 1

kraftig hjelp än den de sjelfva bry sig om att skaffa sig, för att skydda dem derifrån Det är derfore alldeles i sim ordning att det neapolitanska folket, innan massan af detsamma ännu hunnit höja sig till en högre ståndpunkt i afseende å sjeltmedvetande och pligtkänsla, låter behandla sig af banditer och röfvare på samma sätt som det lät behandla sig af bourbonerna, och att det behöfver främmande hjelp för att blifva de förra qvitt, på samma sätt som sådan var nödvändig för dess befriande från de senare. Detta bjuder äf:ven Norditaliens krattigare slägte till att göra efter förmåga. San Martino, Neapels nuvarande styresman, tyckes vara besluten at göra sitt basta för att åtminstone åstadkomma ett säkerhetsullstånd, under hvilken Neapels befolkning småningom kunde höja sig till den kraft som fordras af ett folk för att det skall kunna vara fritt. Vi meddela här efter ett bref till en utländsk journal en skildring öfver det försök han gjort att utrota en af de många och en af de värsta former i hvilken det neapolitanska banditväsendet uppenbarat sig. Den är at följande lydelse: Neapels stora samhällssjukdom är gamorran. Ordet skall säkert förvåna de flesta. Det är derföre bäst att straxt lemna en kort definition af ordets betydelse, innan vi gå in på en närmare redogörelse tör sjelfva saken. Gamorran är ett slags hemligt förbund af personer, som plundra alla möjliga samhällsklasser, och som i ersättning lemnar dem ett slags skydd mot andra. Det finnes troligtvis icke någon inrättning, eller någon institution, elle något yrke, som icke står mer eller mindre under detta hemliga bofsällskaps inflytande och man kan göra sig en föreställning om dess makt och betydelse af den omständigheten, att icke blott bourbonerna ofta ingingo fördrag med det och använde dess medlemmar, utan att äfven Liborio Romano, den förste liberale ministern i Neapel under sakernas nya anordning, ansåg sig nödsakad att smeka dem, samt omgaf sig med dem, för att kunna ha att påräkna folkets understöd; och detta kunde han påräkna med gamoristerna:s tillhjelp. På dessa personer, man kunde gerna säga på denna institution, har ett afgjordt angrepp numera begynts af regeringen. Den har ansett det oförenligt med moraliteten att tolerera och än mera att använda dessa personer, och den käcke questorn, signor Tajani — som i förbigående sagdt var en af de anklagades advokater i Cagliarisaken — har gripit sig verket an. Han har nyligen arresterat tretton af dessa män, hvilka bokstafligen hade tullhuset under sitt välde samt förhindrade all berättigad handelsrörelse. Jag kan icke bestämdt utreda huru de buro sig åt för att åstadkomma detta, men det säkra i saken är det, att tullinkomsten genom deras åtgärder plundrades, samt att all regelbunden affärsverksamhet var hindrad. Dessa män, jemte femton andra, äro antingen redan bortsända eller skola snart bortsändas till ön Santo