Göteborgsposten – 24 juli 1861, sida 2

allsköns ro slog man sig nu ner på de gröna gräsvallarna, hvar och en vid sin medhatda matsäck, som den ansträngande marschen säkerligen för de flesta gjorde dubbelt dyrbar. Efter väl slutad måltid, och sedan vakthållningen och ordningen blifvit fullt bestämda, gick man till hvila; en hvila, som man måhända bäst karakteriserade, om man benämnde den vanmakt att kunna sofva. Ty man får ej göra sig några öfverdrifna föreställningar om den ro, som första natten af ett fältlif beskäres de dervid ovane. Färdig att inslumra, väcktes man af gevärspostens entoniga och gälla Lös af, eller dånade det i örhinnorna af ett halt, yer da, tillropadt någon nattlig fridstörare af ordningens väktare. Det kunde dock hända, attfridstöraren var den förtrogne vännen, som endast ville sätta på prof den bevakande broderns uppmärksamma hållning, eller en skämtsam lustig ture, som sökte ett äfventyr till näring åt sin muntra fantasi. Mot sådana behöfdes, när det kom till en närmare undersökning, ingen bajonett att fällas. Dessa och flera dylika episoder, af mer eller mindre lustig beskaffenhet, måste naturligen störa den åt sömnen hängifne. Men hvad betyder dock en natts vaka, när man helsas af solens lifvande morgonkyss och fågeln mot den klara, molnfria sommarhimlen uppstämmer sin morgonpsalm? Då naturen står klädd i sin vackraste skrud, kan väl ej menniskalnantaga trumpenhetens och den dåsiga likgiltighetens min. Exercisen, som börjades före 6, bestod förnämligast i de till tiraljörsexercisen hörande manövreringarne. Klockan 11 gjordes gudstjenst af mag:r Sandberg. Efter gudstjensten rastades till kl. 3, då det var meningen att återbörja exercisen. Men, i betraktande af den långa vägen man hade att tillryggalägga på en så varm dag och de tidskräfvande operationerna med tältens nedtagande och den öfriga packningens ordnande, beslöts, att ingen vidare manöver skulle företagas. Då truppen uppstälts, efter de verkställda arbetena, i gevär för att aftåga, betackades å kårens vägnar, hvar isin ordning, chefen, som på morgonen utkommit till lägerplatsen; löjtnant Lagergren; kårens instruktör fanjunkaren Haugwitz samt underbefälet för deras nitiska bemödanden och hjertliga tänkesätt. Ånnu hade man en kär pligt att fylla före hemtågandet. Truppen ville nemligen på något sätt visa sin tacksamhet mot hr Stael von Holstein, som så välvilligt upplåtit sin mark till dess begagnande och dessutom gifvit den ett gästfrihetens minne, samt uppmarscherade till gården, under anförande af chefen, som kommenderade ett skyldra och i några enkla ord tolkade kårens tacksamhet. Hemtågandet gick lätt och ledigt, under sång och munterhet. MN eteorologiska iakttagelser.