Göteborgsposten – 22 juli 1861, sida 2

Detta lärer uppställa oktoberdiplomet såsom författningsbasis, men icke februaridiplomet, hvilket, senare är utaf afgjordt helstatslig natur. Genom oktoberdiplomet deremot förvägras visserligen Ungern den sjeltständighet, hvarpå det enligt 1848 års lag gör anspråk, men regeringen kan dock enligt nämnde diplom underhandla med landtdagen, hvilket vore omöjligt om februaridiplomet uppställs såsom basis. Skola ungrarne låta sig härmed nöja? Eller skola de fortfarande bibehålla sin algjordt bestämda hållning, med 1848 års författning på fanduken? De närmaste dagarne skola utvisa detta. Emellertid ha de ungerska ministrarnes afskedsansökningar blifvit mottagna, och grefve Forpach, f. d. ståthållare i Böhmen, blifvit i Vays ställe utnämnd till ungersk hofkansler. Att denna utnämning skall med ovilja om icke harm betraktas af ungrarne, kan ej vara tvifvel underkastadt, ithy att den än ytterligare bevisar kejsarens lutning åt tyska partiet. Kannstöperierna äro af denna anledning lifligt i gång, och somliga anse ett närmande mellan Ryssland och Österrike vara orsaken till kejsarens visade energi. Ja, ryktet dyker återigen upp om en koalition mellan de trenne stormakterna med de dåliga samvetena, närmast föranledd af polska angelägenheterna. Dock, vare sig huru som helst, det vill synas som om åter en ovädersky drager öfver den politiska himmelen, färdig att ladda ur sig. Stor verksamhet råder såväl inom kabinetten som mellan furstarne sjelfve, hvilka börja litet hvar gilva sig ut på resor, så att personliga sammankomster mellan de krönta hufvudena väl snart skola låta höra af sig. På börsen i London var d. 18 dennes ett rykte gängse om att kejsar Napoleon är allvarsamt sjuk. Visserligen vill man på heloch halfofticiel väg i Paris förneka, att något sådant är fallet; men nästan alla korrespondenter fortfara envist att tala om kejsarens försvagade helsa. Kurserna voro på Londonerbörsen samma dag ovanligt tryckta. Polen har lidit en djup förlust. Presidenten för den polska emigrationen i Paris, furst Adam Czartoryski har aflidit i en ålder af 91 år. Han var född d. 14 januari 1770, och hade under sin lefnad genomgått sitt fosterlands pinohistoria. Ännu ung kämpade han i Koscinzkos leder och efter Polens sista delning kom han som gisslan till Petersburg, der han så tillvann sig den unge furst Alexanders vänskap, att han efter dennes tronbestgning (såsom Alexander I) beklädde de vigtigaste poster, bl. a. var han några år utrikesminister. Härunder glomde Czartoryski likväl icke sitt fosterland, det var tvärtom för dess skull som han inträdde i rysk tjenst, och då han ej kunde genomdritva hvad han önskade, så drog han sig tillbaka från regeringen. Vid utbrottet af polska revolutionen år 1830 trädde han i spetsen för den provisoriska regeringen, och då han blef missnöjd med händelsernas gång, för hvilka han icke ville åtaga sig något ansvar, gick han, som då var öfver 30 år gammal, såsom simpel man in i polska arm6en och deltog med i den sista förtviflade kampen. På denna misslyckade revolution förlorade Czartoryski sin haltva förmögenhet, och efter dess undertryckande blefvo alla hans gods inom konungariket Polen konfiskerade. År 1846 förlorade han sina egendomar i Galizien, alldenstund den polska rörelsen detta år gaf österrikiska regerimgen en välkommen förevänving att konfiskera dem. Återstoden af sin rikedom delade han med sina landsflyktiga landsmän i Paris, der han bodde från 1831, och de vördade honom såsom sin konung. På våren 1848 utfärdade Czartoryski manifester till tyskarne och fransmännen om, att de skulle i förening återupprätta Polen, men det oroliga året gick såsom bekant spårlöst till ända, hvad angick detta land. Han fortfor ända till sin sista stund att lefva och andas för sitt olyckliga fädernesland och delade de förhoppningar som rörelsen i Warschan denna vår tramkallade. Den aflidne fursten var mycket afhållen i Paris och efterlemnar det ärofullaste rykte. Kejsar Napoleon har hos den aflidnes söner uttalat sitt deltagande i deras sorg öfver den lidna, störa förlusten. Den nyutnämnde ståthållaren i Neapel, general Cialdim, har utfärdat en dagordre, hvari han uttalar den förhoppningen, att ordningen skall bli återställd i de neapolitanska