Göteborgsposten – 20 juli 1861, sida 2

Genmäle till Handelstidningen, af lektor N. W. Ljungberg. (Forts. fr. föreg. N:o.) Jag skulle icke underkastat mig mödan af en så lång och glädjetom granskning, som härmed blifvit tilländaförd, om jag ej trott på den möjligheten, att min åtgärd kunde i något hänseende blifva nyttig antingen för den skärskådade publicisten sjelf och dymedelst äfven för allmänheten eller i motsatt fall för den sistnämnda allena. Hvad H. T. i öfrigt tillåtit sig, att hon kallat skonsamhetens höflighet tafatt och den välförtjenta tillrättavisningen oförsynt, talat om filosofisk och lektorlig högfärd m,. m., skänker jag henne utan minsta afsaknad till en hederskrans att vridas kring hennes hjessa; och skulle hon i öfverensstämmelse med vissa hotfullt framkastade vinkar äfven framgent befinnas pry: da sitt blad med all den urbanitet af samma slag, son möjligen ännu kan trifvas i hennes bläckhorn, så mi hon i den orubbliga tystnad, som jag dervid skall iak: ta,a, blott se ett talande bevis, att jag verkligen till räckligt noga känner valören både af mina egna orc och at min vedersakares. Samma föredrag, som gifvit anledning till min tvis med H. T., har äfven väckt oro hos några herrar theo: loger och Ordets tjenare, hvilka vanligen i grund miss förstå hela frågan (ignoratio elenchi) och öppet eller tys antaga, att filvsoferna vilja beröfva människan både kän sla och tro samt sätta idel tanke (förstånd, vetande) deras ställe (för bättre effekt heter det stundom t. o. m att man vill sätta människan eller rentaf sitt eget indi viduela jag i stället för Gud!) Någonting så oförnuftig kan dock alldrig påyrkas af någon verklig förnuftet kämpe. Ingen kan bättre än den äkta filosofen veta att människan alldrig kan blifva Gud eller i likhet met honom hafva all sanning (allt väsende) oinskränkt när varande i och för sin ande under vetandets fullkomlig klara form, m. a o. blifva allvetande (absolut förnuft)