Göteborgsposten – 20 juli 1861, sida 2

VI. Bananasträdet. Nätterna äro stjernklara under tropikerna, och i brist af månens glänsande strålar kasta stjernorna öfver jorden ett silfverlikt skimmer, som segerrikt kämpar mot det djupaste mörker; men just derföre att detta nattliga ljus är starkare, äro äfven de skuggor tjocka, som de sammangyttrade klippmassorna kasta ifrån sig. Vid midnatt sofvo alla i Kingstown; ett enda hus hade ännu några fönster upplysta: det var guvernörens. I hamnen var det tyst; fartygen vaggade något oroligt för sina ankar, lyftade allt högre af den stigande floden. Här och der upplyste några upphissade lanternor skeppsdäcken. Promenaden, som kort förut varit så talrikt besökt, var lika öde, som då solen i zenith nedsållade öfver densamma sina mest brännande strålar. Hafsvinden susade i palmernas och bananasträdens bladverk, (Forts.)