Göteborgsposten – 19 juli 1861, sida 3

Handels-underrättelser. Affärerna på Europas förnämsta handelsplatser hafva sedan lång tid tillbaka varit oroade och inskränkta genom en mängd samtidigt inträffande omständigheter. Striden mellan de norra och södra staterna i Nordamerikanska förenta staterna har gifvit en svår stöt åt Englands och Frankrikes handel och industri samt tvungit guldströmmen att ändra kosa, så att guldet numera ej går från Norra Amerika till Europa utan tvärtom. I Ryssland har uppstått en penningekris, som hotar att der för en tid förstöra handeln och ödelägga industrien. Det klingande myntet har försvunnit ur rörelsen, och dock finnes det qvar i sjelfva Ryssland: det finnes i folkets gömmor, der det envist qvarhålles tills tiden är inne för de förut lifegne att tillösa sig sin jord. Så hämnas slutligen det länge förtryckta folket! Diskontot i Ryssland har stigit till en onaturlig höjd, men det är aock endast nominelt, ty reda valutor stå ej till att få. Raskt falla de ryska papperen på utländska marknaderna. Österrike dras ännu med sina dåliga finanser; några tvångsbeskattningar bjelpa visserligen för ögonblicket; men finanserna kunna ej blomstra i ett land, som skakas i alla sina fogningar och hvilket endast genom en alltuppslukande krigsmakt kan hållas tillsammans. Franska kejsardömets finanser äro ej heller de bästa: ett storartadt lån upptages under rubrik att användas för jernvägsanläggningar, men med regeringens vanliga fintlighet kan det lika lätt komma att användas till krigsrustningar. Äfven det nya italienska riket behöfver penningar, och måste upptaga ett lån, och slutligen skall äfven England uppbjelpa Ostindiens finanser med ett lån å 4 mill. L. För alla dessa låneoperationer är emellertid ställningen särdeles gynsam. Till öfverflöd finnas såväli Frankrike och England som på andra ställen kapitaler, hvilka icke kunna användas under den rådande stagnationen; och innehafvarne skynda derföre att åtminstone på detta sätt kunna använda dem. Den 12 d:s var sista dagen för teckningen i London för inlemnande af anbud å det ofvannämnda ostindiska lånet å 4 millioner . Så långt tillbaka äfven de äldsta personer kunna minnas har man icke försport en sådan ifver att få vara med i teckningen. En ofantlig folkmassa var kl. 12 samlad utanför Londons börs och stor förvirring egde rum. Fondsbörsen var i mycket spänd väntan till kl. 42, då det officielt förkunnades, att regeringens minimipris var fastställdt till 984 proc.; (Lånet är å 3 proc.). Straxt derpå berättades det, att anbuden till 99 proc. voro så många, att allenast de skulle upptaga hela beloppet, hvarföre det var mycket tvifvel underkastadt, om de be