Göteborgsposten – 19 juli 1861, sida 3

Bysmeden, (af 1. W. Longfellow.) Under ett stort kastanjeträd står bysmedjan, het och varm; Smeden, han är en väldig man med stark och säker arm : Och senor af jern i sin bruna hand och mod uti sin barm. Hans hår är svart, mörk är hans hy, och arbeta han kan; Med flit, uti sitt anlets svett, sitt brödfförtjenar han, Och skådar fritt till alla upp, ty skuld har han till ingen man. Dag ut dag in, från morgon till qväll, går bälgen med väldig makt, Den tunga släggan han svänger tryggt, med afmätt slag och takt, Så jemnt som bykyrkans klockor gå vid solnedgångens prakt. Små barnen, som komma från skolan hem, vid smedjans dörr de stå; Bälgen och den flammande härd, det gläder dem se Och gnistorna, som glimma så skönt och högt emot rymden gå. Hvar Söndag till kyrkan vandrar ban med sina gossar förnöjd; Predikan och bön och dottrens röst, Som stiger mot himlens höjd Från kyrkans kor, i den heliga stund, det skänker hans hjerta fröjd;