Göteborgsposten – 19 juli 1861, sida 2

het, hennes excentricitet och romaneska smak, hennes stolthet och känslolöshet för alla de hyllningar, som slösades på henne, förskaffat henne ett visst rykte på de engelska Antillerna, och då lord Elen fått veta, att det i Kingstown fanns en ung, skön, romanesk, excentrisk och dittills känslolös flicka, hade han fattat liflig önskan att lära känna henne. Han sade för sig sjelf, att en sådan eröfring skulle vara den rikaste prydnaden i hans krona, och att hans rykte såsom förförare derigenom skulle betydligt förökas. Man talade oupphörligt om ett anfall mot Karaiberna. Lord Elen, som befann sig på mycket vänskaplig fot med amiralen, anhöll om hedern att få undersöka ön Saint-Vincents farvatten. Han begaf sig naturligtvis till Kingstown, såg der miss Mary, och svor, utan att dock blifva förälskad, att han sknlle öfvervinna hennes köld. Han hade från denna stund begagnat alla möjliga tillfällen, som erbjöde sig att kunna komma till Kingstown. Miss Mary hade först med likgiltighet sett denne nye dyrkare af hennes behag; men slutligen hade hon, tvungen att höra lord Elen tala om sina framgångar hos fruntimren, börjat tro derpå och i sin vanligt lifliga inbillning gjort af honom en verklig Lovelace. Lord Elen hade nu i Marys ögon blifvit en hjelte, en budoarhjelte måhända, men likvål en bjelte. Än mera, lord