Göteborgsposten – 19 juli 1861, sida 1

som anförtrotts honom af enskilda personer, och lät dem cirkulera på marknaden, stoppande vinsterna i sin ficka och döljande underrättelsen om förlusterna. Då han handhafde många millioner, skulle ett furstligt slöseri i hans räkenskaper ej gjort en utgiftspost, som kunnat förete ens en bråkdel af en procent af beloppet å de operationer, som han utförde. Om dessa operationer voro vinstgifvande, måste vinsten vara ofantlig; om de icke voro vinstgifvande, måste forlusten vara gigantisk. Hvar och en visste, att Mires spekulerade på det djerfvaste med alla de fonder, som voro i hans våld; men hvar och en, som anförtrodde honom dessa fonder, trodde äfven att han spekulerade med en makt och en slughet, som gjorde framgången säker och bestämdt skulle treeller fyrdubbla det som lemnats i hans händer. Då kom den oundvikliga slutföljden, hvilken i alla dylika fall är så viss och bestämdt förutsedd — man tror endast att den skall komma senare. Först hviskningen, derefter det högt uttalade tviflet, så det allmänna mumlet och sist högljudda röster, som skreko om brott. Okunnig om sin egen styrka, tyckes Mires hafva trott, att han kunde flyta mot ebben, liksom han flutit med floden. Solar, hans medbrottsling, kände saken bättre. Han hade den klokheten räkna ut, att i hvarje timma styrkan kunde ökas hos strömmen, som nu vändt sig emot honom. Han flydde och är räddad från första utbrottet. Mires stannade qvar. Måhända trodde han, att de som voro så ifriga efter att få lemna honom aktier, skulle lyssna till hans förklaäringar om huru han förlorat deras penningar. Det var troligen sannt, att han begagnat dem såväl till deras vinst som sin egen. Men Miress konstituenter förneka sig, nu då han ej lyckats, någonsin hafva gifvit honom fullmakt att begagna deras aktier, för att dermed högt uppdrifva andra: Då blir det ett brak. Vexlar till ett belopp af 37 millioner francs protesteras på en dag endast i Marseille. Alla grekerna från Levanten, hvilka flögo högt endast på Miresska papperen — och många voro i denna ställning — slogo ned som en flock sårade änder; dividender sväfvade i fara, hela den ostindiska handelns kredit var förstörd och den store finansieren blef kastad i fängelse. En stor process egde rum. Den har fyllt många flere spalter, än våra läsare skulle vilja gå igenom. Men ingentiog ovanligt framdrogs — ingenting oväntadt påstods. När Mires, bankiren, sålde och köpte på alla marknader i verlden och avancerade lån på vilkor, med hvilka de gamla kapitalisterna ej kunde rivalisera, var det otvifvelaktigt, att han begagnade hvarje konvertabelt värdepapper, som han egde. Men lagen lade sig emellan, och Mires har öfverbevisats om att ha användt värdesaker, hvilka han ej hade uttryckligt bemyndigande att konvertera. Den 11:te kallades han inför domstolen att få sin dom. Bankiren synes ännu i sista stund icke hafva klart: bedömt faran af sin egen ställning. Blygsel öfver hans ställning dref honom till att dölja sitt ansigte i sina händer, medan hans domare uttalade domen. Men när han hörde, att denna gick ut på fem års fängelse, sprang han upp, höjde sina händer och slog dem i förtviflan tillsammans, samt rusade ut till sitt