Göteborgsposten – 19 juli 1861, sida 1

Hela den sämre delen af menniskoslägtet kryper för honom och nedsänker sig sjelf för guld. Ögonblickets man har guld att gifva, och han är furstars like, en ärad gäst hos historiskt beryktade personer och tillbedd af undergifna petitionärer. Men alla dessa menniskor måste veta, att han blott är svek och bedrägeri. Hvar och en af dem känner, att den stora balongen, som höjer sig så hastigt ofver allas hufvuden, måste brista och falla till marken. De äro alla i tysthet medskyldiga till hvarje svek, hvarigenom bedrägeriet bålles uppe. De äro icke bättre än de, hvilka skydda ryggen på en spelare, som de veta spelar falskt. Men de söka på det mest slafviska sätt att bli hans medbrottslingar, och de skydda hans rygg, och de göra vinster på honom, under det han vinner, och andra förlora på honom, då han åter är räddad. Och när balongen har brustit, när den skimrande granlåten faller ned till marken, hvem är då så kränkt, så rasande, så skandaliserad, som det undergifnaste af hans kreatur, hvilket så kort förut högt förklarade sig vara hans slaf? Om ni kunde fotografera ansigtena på den hop, som drog hans vagn till Börsen, och ansigtena på den mobb, som följde honom under förbannelser till hans fängelse, skulle ni finna dragen deri vara alldeles desamma. Bedragaren är på samma gång lättrogenhetens skapare och måttstock, som menniskoslägtets svaghet och orättvisa. Ett af dessa periodiska offer har nyss gjorts i Paris. Mosaiten Mires har tillryggalagt den vanliga karrieren med dess vanliga slut. Det är endast kort tid sedan vi för första gången hörde hans namn. Hvarifrån hån kom och hurudan hans tidigare lefnadshistoria varit, derom kunna säkerligen någon af de digra handlingarne öfver hans process lemna upplysning. Man fäster i Frankrike ej afseende vid något dylikt. Men han steg plötsligt upp på Frankrikes finansiela firmament, Lik kometen, som nu helsat på oss, var han okänd den ena dagen och dagen derpå stodo folkhopar i alla gathörn och sågo på honom. Han hade en kretsbana, som omgaf jorden. Intet land var för aflägset för hans operationer. Hela turkiska riket hängde fast vid honom för att få hjelp; alla vinsterna från Frankrikes jernvägar tycktes för ett ögonblick vara hans våld; horder af alla Frankrikes små spekulanter drogos, liksom lydande gravitationslagen, till hans kassakistor. Han var bankir, spekulant, förvaltare och monopolhafvare af alla vinstgifvande operationer. Det gällde blott, hvem som skulle få gå i bredd med hr Mires? Hans leende var rikedom, hans rynkade panna var ruin. Tio millioner francs visstes vara det realiserade resultatet af en enda operation på en enda jernväg; och Caisse Generale des Chemins de Fer var i hans ego. Hvad måste icke denne jättelike kapitalist förtjena? Man kunde dock hviska till hvarandra, att, huru stor den närvarande vinsten än måtte vara, det likväl icke kunde råda något ;vifvel om sluthändelsen. Hr Mires upprörde allt, men skapade intet. Han köpte och sålde, men lade icke något värde till hvad han sålde. Han vann 6 millioner rdr genom försäljningen af en liten jernväg, men han gjorde dem ej mera produktiva. Han tog de aktier i Caisse Generale des Chemins de fer,