Göteborgsposten – 18 juli 1861, sida 2

NE PARET ENEEOERESOREN, SINE SKARS EEE SN syntes obestämdt vid första ögonkastet. Eftei hvartannat drömmande och beslutsamt, befallande och kall, stolt och föraktande, återspeglande lif oct eld, ty dessa olika uttryck följde med obegriplig bastighet på hvarandra. Den ofta till hälften be. slöjade blicken var ömsom genomträngande och beherrskande, ömsom smäktande och smekande, men alltid klar, liflig och eldig. Den unga flickan var vacker, mycket vacker uillochmed: hennes regelbundna anletsdrag, klara, nästan genomskinliga hy och hennes yppiga byst gjorde henne till en skönhet, och likväl var det snarare något frånstötande än tilldragande som nan rönte vid hennes åsyn, så mycken stolthet. högdragenhet, förakt och herrsklystnad förrådde hennes hållning, rörelser och blickar. Hon var rikt klädd efter modet inom de engelska kolonierna och bar en rikt broderad klädning af hvitt ndiskt musslin, en stor hatt af fin rishalm och en liten röd kamiosmantilj, med arabesker i lysande färger. Det fruntimmer, som åtföljde henne och kunde vara omkring fyratio års ålder, skulle varit ett ämpligt föremål för en karrikatyrtecknare. Hon var lång, mager, skranglig och torr, med en stor räsa, ofantliga tänder, skrynklig panna, kolossal nun. Hon gick stel och rak som en stång. En vimmelsblå klädning, en grön schal, en hvit och ned röda blommor prydd hatt utgjorde hennes