Göteborgsposten – 17 juli 1861, sida 3

klingan. De små friskarebanden föra kriget på ett sätt, som snarare skulle gjort dem förtjenta af galgen än kulan. Befolkningen befinner sig, trängd mellan piemontesarne och bourbonerna, i den svåraste belägenhet och har egentligen endast valet mellan att utplundras af den ene eller den andre. Om den alldeles icke tager parti, så kan den vara säker om att bli fientligt behandlad från båda sidor, såsom det t. ex. skedde orten S:t Paolo. Friskarorna inföllo derstädes och drogo lugnt vidare, sedan de förjagat myndigheterna och hissat den hvita flaggan. Piemontesarne insatte genast åter myndigheterna, afväpnade platsen och vidtogo talrika häktningar, hvarpå bourbonerna vände tillbaka efter truppernas aftåg och plundrade, till straff derför att man släppt in piemontesarne. I Nocera skedde för eu par dagar sedan ett mirakel, i det en hög lilja (det bourbonska tecknet) växte upp framför madonnabilden i kyrkan. I sjelfva Neapel svettas i St. Brigittas kyrka en Kristusbild, förmodl. öfver den dåliga piemontesiska förvaltningen, stora droppar, och kometen skall ögonskenligen betyda Viktor Emanuels snara död samt bourbonernas restauration. Presterna känna sina neapolitanare och skaffa med dessa medel regermgen tusendetals fiender. — Anmärkas må till denna korrespondens, att ÅA. ÅA. Z. ingalunda kan anses hysa förkärlek för piemontesarne, utan snarare tvärtom. Enligt en annan skrifvelse från Neapel, af d. 9 d:s, fortfara fientligheterna i en del at provinserna, der röfvareband bildas. Flere af en provisorisk regering nedsatta komiter förhindra skatternas betalande. General Pinelli företager talrika afrättningar. Samma berättelse tillägger äfven, att gretve di Mar tini skall lemna sin ståthållareplats; hvilken notis äfven sedan vunnit ytterligare bekrättelse. — General Cialdini inträffade d. 9 d:s på morgonen med trupper i Neapel. Chiavone skulle då befinna sig med sitt band i Piperno under det general Pinelli tog mått och steg, för att afskära honom från de band, som draga ut från Rom. Guvernörerna af Cosenza och Catanzaro hade träffat attal med Pinelli, alt samtidigt förfölja de band, som kastat sig på Sila. D. 5 Juli blef den forne bourbonske kaptenen Patti häktad. I hans benkläder fann man listorna på de i sold tagna personerna, jemte förteckning å de penningar, som utbetalats. Detta må vara nog, för att bevisa den allvarsamma och hotande situation, hvari Italien för närvarande befinner sig. En belägenhet, hvarur svårligen mer än en räddning finnes: konung Frans fördrifvande med hela sitt anhang från Italien och franska truppernas återkallande från Rom. Genom ett sädant steg skulle italienska regeringen vinna åt sin sak den mest lysande seger och på samma gång afväpna detta myckna patrask, som tillåver sig hvilka illbragder som helst, endast för att kunna roftfa till sig. Men Napoleon vill det kanske icke. Han gnuggar måkända af förnöjelse händerna vid att åse allt detta elände: Napoleoniderna äro ej kända tor att vekna för något. Men det skulle ju kunna vara en möjlighet, att han ändock, ledd af afundsjuka öfver Englands stigande popularitet, skall vilja bjelpa det arma Italien. Ett telegram till G. P. berättar nemligen från Toulon, att första divisionen derstädes af flottan pr telegraf erhållit befallning om att hålla sig färdig till afsegling. Man vet ännu icke hvart, och gissningarne hafva derföre fritt spelrum. Somliga mena, att eskadern skall atgå till CivitaVecchia, för att der hemta transka besättningen i Rom; andra tro, att den skall till samma stålle föra förstärkningar åt ockupationsarmåen. Det förra vore onekligen det sundaste, kanske det enda möjliga. Angående mordförsöket på konungen af Preussen skrifves nu, att studenten Beckers kula genomträngt rockkragen och sårat konungen på venstra sidan af halsen. Den olycklige, som af ännu obekant anledning fattat detta vilda beslut, greps genast efter attentatets begående. Samma dag,som mordförsöket skedde, foranstaltades i staden BaÄn aka am I 1.20 TA 2 Mass Afa RK ma