Göteborgsposten – 17 juli 1861, sida 2

männen befunnosig nu vid ingången till promenaden. Kajen var alldeles öde. Då lord Elen, efter att hafva med en snabb blick betraktat gatan, på hvilken den väntade skulle komma, vände sig om, för att gå tillbaka genom promenaden, kom en ofantligt stor blod: hund rusande ut ur ett närbeläget hus ned til kajen, der han inandades hafsluften och började tjuta. Då han sedan blef varse de båda prome rande, ilade han med ett enda språng mot engels: mannen och visade honom en dubbel rad af hvita skarpa och hotande tänder. Lord Elen tog ett steg bakut och förde han: den till sin värja, under det hans kamrat hastig tog sin tillflykt bakom ett träd. Blodhunden var färdig att springa på engels mannen, men i detsamma hördes en skarp hviss ling. Hunden skakade på hufvudet, gjorde et språng och återvände till det hus, hvarifrån har kommit. Lord Elens panna hade blifvit alldeles blod röd och hans ögon flammade af vrede. — Återigen detta fördömda djur! mumlad han mellan tänderna. — Tillhör icke den hunden den unge man nen, som i går morse anlände hit till sir Henri frågade Gervais. — Jol! svarade engelsmannen. . — Ah, fortfor Gervais darrande, de de