Göteborgsposten – 17 juli 1861, sida 1
Då och då höjande sina ögon med en känsla af vördnad blandad med fruktan upp på den engelske officeren, tycktes denne man, som helt och hållet liknade en beskedlig borgare från Paris, vara rof för ett synbart moraliskt tvång. Under det lord Elen, i det han tycktes betrakta fartyget, kastade forskande och ifriga blickar på båda ändarne af promenaden, och isynnerhet på den som stod i förbindelse med det inre af staden, lät hans kamrat sina blickar irra öfver det ofantliga hafvet, som sträckte sig bort till horisonten, och lät dem derefter med en lätt darrning åter falla på sin egen långa och magra person. Då han fann, det lord Elen ej var hugad inlåta sig i något samtal, vred han sig ett par gånger liksom ängsligt omkring och sade slutligen med djupt upprörd stämma:
17 juli 1861, sida 1
